Om

Kåserier från när och fjärran, de flesta från Spanien och Sverige. 
Nästan alla har verkligen inträffat, om än färgade av stundens komik eller dramatik. Jag tippar att du känner igen dig i många av situationerna, att de är "typiska", så att säga.  Ett och annat kåseri är rent påhitt, du märker säkert vilka. 
Här och där finns också en del naturbilder från Skåne, de flesta tagna under 00-talet. 

Varmt välkommen!

-Björn

Presentation
Kontaktformulär

Visar inlägg från augusti 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Gör din egen dramafilm. Här är några gratis dialoger.

-Vem arbetar du för?

-Ingen.

-Och det vill du att jag ska tro?

-Det är sant! aj!

-Jag märker på dig att det är något du vill säga, du är dig inte lik.

-Nej, det är inget.

-Jodå, det är det, du vet att du kan tala med mig om allt.

-Hur kan jag veta att hon lever?

-Pengarna först, sedan får du ta med henne hem.

-Hur kan jag veta att du talar sanning?

-Du har inget val....

Läs hela blogginlägget

Pappa dansade med en spion

Pappa, som hette Folke Johnsson, och den mytomspunna spionen Jane Horney 1918-1945 (eg. Ebba Charlotte Horney, gift 1938-43 med Herje Granberg) gick i samma skola på 30-talet på samrealskolan i Hässleholm. Hur nära vänner de hade varit berättade han inte, men sa vid ett tillfälle att de hade dansat med varandra på en skolfest.

Jag har länge tänkt berätta om pappa och Jane, men stupat på alla lösa trådar i hennes fantastiska liv. Därför nöjer jag mig med att helt ko...

Läs hela blogginlägget

Tre bilder, tre berättelser II

Kivik

Bilden är tagen från Kiviks marknadsplats ut över Hanöbukten på 90-talet. Jag spanade förgäves efter en båt för att få djup i bilden. Men så blev färgkombinationen plötsligt intressant och jag knäppte av och hoppades att det skulle fungera. Och det gjorde det. Trots, eller tack vare att det var mitt på dagen. De bästa resultaten brukar man annars få på morgnar eller kvällar.

Söderåsen...

Läs hela blogginlägget

Guide till en 300-taggare

En 300-taggare är en nylonhårborste med 300 små plasttaggar. I ett tidigare forum fick jag veta att jag som karl borde använda kam, det var bara fruntimmer som använde hårborstar.

Men att jag använder hårborste i stället för kam är av rationella orsaker. Jag har inte särskilt långt hår, medellångt i karlmått mätt. Det går nämligen 3-5 gånger snabbare för mig att kamma mig med hårborste än med kam.

Så här gör du (gäller män) om du vill snabba upp k...

Läs hela blogginlägget

Med Dali&Co

Det var som att en osynlig jätte hade satt ner foten på mitt bröst. Jag kom inte ur fläcken. Lungorna var tömda på luft. Jag låg mitt i en buske med gröna, tjocka blad, kanske Rhododendron, tänkte jag slött.

Rakt ovanför mig glittrande en miljon stjärnor mot en becksvart himmel. Till höger om mig, om det nu var höger, jag hade svårt för att skilja på höger och vänster, hördes något... jag lyckades få ner lite luft i lungorna... huvet surrade av ett brummande ljud,...

Läs hela blogginlägget

EliSophie

Reviderat kåseri 2020-08-13

Jag har hittat en krönikör som jag verkligen gillar. Hon heter EliSophie Andrée och skriver i Helsingborgs Dagblad. Rekommenderas som spännande och mustig läsning.

Hennes krönika om barbröstade medelålders män var väldigt träffsäker och jag skrattade hjärtligt åt den. Hon har ett härligt rappt språk, vilket jag saknar hos många krönikörer som skriver onödigt omständligt.

I hennes ålder jobbade jag som journalist på...

Läs hela blogginlägget

Det sista originalet

På 50-talet köpte vår familj en sommarstuga i Kivik. Då var byn inte vad den är idag och man såg inga Lamborghinin, bara en och annan Amazon eller Ford Anglia. Det var en avkrok i sydöstra delen av Sverige, Skånes Norrland, varifrån de flesta ungdomarna flydde till Malmö eller Helsingborg så fort de kunde få jobb eller till Lund för att läsa.

Men som turistort skulle Kivik efterhand bli allt populärare. Byn var redan känd som Äppelriket och Piratens boplats och när ko...

Läs hela blogginlägget

Livet på en filmremsa

Det var i slutet av 40-talet eller kanske i början av 50-talet. Vår familj bodde i ett flerfamiljshus på Anne Gärde i Växjö, ett småländskt Shangri-La omgivet av skogar och sjöar i alla riktningar.

Vårt gäng hade klivit ur sandlådan och tagit steget upp i busåldern. Gänget var Moses (jag), Ålas och Pankis. Varför jag kallades Moses hade med en totalt feltolkad händelse i Bibeln att göra. Ålas kallades så därför att smeknamnet påminde om hans efternamn och Pankis...

Läs hela blogginlägget